Halvbra insatser från landslagen – Rugby in Sweden and Europe

Det kan verka lite ynkligt att kritisera två segrar men, handen på hjärtat, de svenska insatserna var inte så imponerande.

På damsidan har Finland successivt förbättrats, både på XV- och på sjumanna medan Sverige, efter utklassningssiffror mot Spanien och Nederländerna och en klar förlust mot Portugal förra året valde att frivilligt lämna Mästerskapsnivån och flytta ned till Trophynivån.

Upplägget hos damerna är mycket märkligt med 4 länder på Mästerskap, 3 på Trophy och ett större antal på Konferens. Jag vet inte om det är 6N-länderna som spökar, man vet inte från ena året till det andra om de skall vara med och hur många.

Sverige står och stampar på samma ställe sedan några år tillbaka, medan damrugby, såväl europeiskt som i övrigt dragit ifrån ordentligt. Här fick vi en jämn match där det var klart att försvaren hade ett övertag och Sverige ledde 8 – 7 i halvtid. Det blev fortsatt jämnt efter pausen då Finland fick en enkel straff mitt framför stolparna. I stället för att omvandla till 10 – 8 valde de att springa med bollen och kom ingenvart. Sakta men säkert fick Sverige ett litet övertag, de hade en bättre kedja, och det blev till sist 18 – 7. Ingen dålig match men det blir nog svårare mot Tyskland.

Herrmatchen förbereddes av ett träningsläger där man trodde att några av de uttagna var ett skämt. Några av dessa försvann lyckligtvis och de 23 uttagna framstod som mer eller mindre acceptabla. Det var dock rätt uppenbart att flera på bänken var klart bättre än de startande och man undrade över huvud taget hur många hade spelat mer än 5 – 6 matcher i år. Tråkigt nog startade Theo, som skadade en fot i våras och som varken tränat eller spelat sedan dess. Hur förbundskaptenen kom på den idén är en gåta och det var nog ingen bra idé av Theo att ställa upp. Han gjorde inte bort sig men man kände inte igen honom och han försvann efter 60”. Paradoxalt nog ersattes han av Terry Frixell som närmar sig 40 år, tränar aldrig och spelar ibland för Exiles B. Han gjorde som vanligt en bra insats, stod för två försök, skapade ett par till och visade vad Theo normalt hade kunnat prestera mot ett rätt svagt motstånd.

Första halvlek blev ett sömnpiller där svenska laget hade ingen gnista eller ambition trots att det visade sig att Kroatien var klart sämre än förväntat. Svenska klungan kunde marschera framåt utan problem med numera storstjärnan Ale Loman i spetsen, men Jack Tatu sparkade höga bollar ideligen och gav kedjan inga möjligheter att skapa någonting. Den ende under de första 20 minuterna som försökte få upp tempot var kratsaren Armir Kozhani. Ale Loman verkade vältränad, sprang 40 meter för ett självständigt försök och hade en trevlig eftermiddag med genomgående goda insatser. Granath började bra men tröttnade efter en halvlek, Sidgwick tog några bollar vid inkasten fast motståndet var obefintligt men mot slutet började han vilt slå tillbaka bollen med ena handen. Tatu sparkar bra men skapar lite; Tim gör aldrig bort sig men gör mindre och mindre för varje match som går, medan kedjan hade för det mesta statistroller. Det blev 19 – 12 i halvtid, fortfarande endast 31 – 12 efter närmare 70 minuter och fyra försök, 26 poäng, de sista minuterna. Kroatien tillstod att de hade ett ungt lag utan många etablerade spelare, men deras tränare noterade ”You play with what you´ve got”, utan att gnälla.

De möter Danmark hemma på fredag kväll. Har de inga förstärkningar till dess tror jag nog att uppflyttade Danmark vinner.

Litauen, som Sverige möter nästa helg i Trelleborg, verkar ha problem också. Ett starkt Polen slog dem 41 – 8 och det är fråga om de kan resa sig mot Sverige. Det börjar se ut som om avgörandet även denna gång kan bli mellan Sverige och Polen.

En eloge till den polske domaren. Han var minst en klass bättre än alla vi haft i Sverige i år!

Mark Stacey, Pingvin trotjänare, är en trevlig kåsör, men missar ibland på reglerna och ökar inte våra insikter om vare sig spelet eller spelarna. Dags att höja ambitionsnivån!

Den som har möjlighet och vill se hur modern rugby skall spelas bör titta på Toulouse – Toulon från i går. Toulouse, världens bästa klubblag, vann 57 – 19, och var helt lysande. Boks och All Blacks kunde möjligtvis slå dem, men jag tvivlar på att några andra klarar det.